Jag har varit osynlig hela veckan och inte orkat skrivit nåt inlägg. Sedan förra söndagen har vi åkt in och ut från sjukhuset med yngsta dottern....vi låg till och med inne på SÖS två dagar.... Nu har allt dock lugnat ner sig och vi är på banan igen... Det tar på krafterna när ens barn är sjuk...man liksom går givakt hela tiden och allt annat får vänta. Mr parkinson har fått varit instängd....gömd.....med minimal möjlighet till att få uppmärksamhet. Och det är just det som tar på krafterna...att mentalt hålla Parkinson undan. Givetvis har alla symtom funnits där men mitt fokus har legat på dottern och då tänker man inte på sig själv.....
Nu måste jag iväg men jag skriver mer ikväll.... Jag har en sak jag vill prata om...någonting som skrämmer mig...
En fantastisk utsikt från SÖS...(Södersjukhuset i Stockholm)..
0 kommentar(er)
