Glömde berätta om igår... Jag åkte motvilligt till jobbet efter en extrem jobbig söndagsnatt. Har drömt mardrömmar hela natten...mest om att jag har blivit jagad av någon eller något. Den här gången skrek jag, sparkade och slogs med armarna. Jag till och med föll ur sängen...jag slogs för livet kändes det som. Pratade med sjuksköterskan på den neurolog mottagning jag går på och hon sa att det kan vara så när man har parkinson. Hon frågade om jag ändrat medicineringen något...om jag har tagit någon extra tablett eller så...men det hade jag inte. Det har hänt någon gång att jag har tagit någon extra dos för att vi har varit uppe länge och jag har ”förbrukat” eller ”nallat” från mitt nattliga förråd så att säga. Men inte denna gång. När jag håller på såhär så väcker jag ju även J på natten och det gör mig ledsen. Han säger att det inte gör något då han somnar om på en bråkdels sekund...tur är väl det. Det är tryggt att ha honom där på natten...att ha någon som möter mig i min nattliga ångest och håller om mig hårt...
0 kommentar(er)
