Jag skrev i ett tidigare inlägg att Mr Parkinson inte kan ta ifrån mig mina minnen...tror jag iallafall. Jag har dock börjat märka av att minnet sviker ibland...när jag är lite stressad och medicinen börjar gå ur kroppen så har jag märkt att det ställer till det för mig. Det kan vara svårt att hitta de rätta orden...just i den dialogen....just då. Det är inte så hela tiden men då och då...tillräckligt för att jag ska reagera och bli lite rädd. Rädd för att det ska bli sämre... När jag har ”läst” på om parkinson så finns det risker för demens, ca en tredjedel sägs det. Hm...det också.. Fast det är ju inte säkert att just jag får det. Måste tänka positivt. Kan tänka mig att hjärngympa måste vara bra...lite korsord, spela spel med mera. Helt enkelt...aktivera hjärnan så den inte slöar till. Det måste vara bra för alla egentligen...hålla sig aktiv både mentalt och fysiskt. För att blicka tillbaka på det där jag skrev om stress...att det kan påverka minnet, är också något jag måste träna på. Stresshantering och att organisera mig...tänka om i vardagen för att undvika situationer som triggar igång stress. Något som jag tror alla skulle behöva göra. Apropå stressiga situationer så var jag i fredags eftermiddag till Sabbatsbergs sjukhus med mig själv faktiskt. Jag gjorde en gastroskopi..för er som inte vet vad det är så för man ner en slang med kamera i halsen och kollar runt i matstrupen, magsäcken och tolvfingertarmen. Hm, jag undrar om jag är lite mesig...men fy vad det var obehagligt...usch aldrig mer säger jag. Jag tog inget lugnande som man blev erbjuden eftersom man då skulle få en infart i armen för att få lugnande medel intravenöst. Att sticka mig är ingen höjdare...det är jättesvårt eftersom jag är så svårstucken. Det brukar behövas narkossjuksköterskor för det jobbet. Jag har vener som rullar iväg och de är nästan helt omöjliga att hitta dessutom. Vi upptäckte att dottern också är det...de fick sticka henne 12 gånger när vi blev inlagda. Helt galet! Iallafall så blev jag väldigt stressad under undersökningen. Jag märker att skakningarna blir så enormt mycket värre vid olika känslor...som till exempel när man är nervös men även när jag är glad eller ledsen. Jag fick bokstavligen ligga på min arm för att inte vifta omkring för mycket...
Nåja, hur gick det med gastroskopin nu då? Jo, läkaren babblade på där om magmunnar och tarmar medan jag hostade upp slembollar och rapade ofrivilligt upp all luft han nyss hade blåst upp mig med. Så jag måste erkänna att jag minns typ ingenting om vad han sa. Vet att han nämnde nåt om att magmunnen inte stängde sig som den skulle och att han hade tagit en del vävnadsprover som skulle på analys. Men med blotta ögat såg han inget alarmerande.. Det är ju skönt att höra,,,undrar bara varför jag har så ont i magen? Hm, fortsättning följer.... Nu hoppas jag på en lugn och behaglig nattsömn utan mardrömmar där jag ständigt blir jagad...önskar er en god natt så hörs vi i morgon igen....jag lovar.
0 kommentar(er)
