Utseendet står i fokus....Jag är ”naken” i betraktarens ögon...är jag ok? Duger jag som jag är? Med min sjukdom har min kropp förändrats radikalt på väldigt kort tid. Biverkningar av mediciner har gjort att jag ökat 25 kilo på ett år...25 kilo...samt att jag inte har kunnat träna. För mig har det visserligen inneburit att jag har fått en härligt kurvig kropp men baksidan av det hela är att min hälsa har blivit sämre. Som jag har skrivit förut så lider jag av stelhet och vissa motoriska svårigheter som gör att träning är tufft. Nu med extra kilona har det blivit ännu tuffare och än mer smärtsamt. Det är jobbigt att träna när det gör så ont...det är en smärta som liksom ”ilar” i kroppen. Jag tror dock att det kanske skulle kännas bättre efter ett tag då kroppen har återtagit en del av sin kapacitet och styrka....Men vägen dit tar emot....Känner mig lite vilsen just nu och funderar på hur jag ska ta itu med allt. Jag pratade med min neurolog angående att jag skulle få gå på dagrehab under ett antal veckor och då vara helt sjukskriven från jobbet. På rehab får man möjlighet till att få träffa specialistläkare inom rehabiliteringsmedicin och neurologi, sjuksköterskor, sjukgymnaster, arbetsterapeut, kurator och rehabassistent. Om man behöver så finns det även en logoped och dietist. Här får man träffa likasinnade, träna och även lära sig om sin sjukdom. Jag känner att tiden är mogen för det då jag känner mig omotiverad och vilsen....jag behöver hjälp.... Det tar tyvärr tydligen tid innan man får en plats och kan sätta igång...har väntat i över en månad nu. 

Status nu: kontrollerade skakningar till viss del, stelhet och kramper/muskelspänningar på hela höger sida, smärta i hela kroppen men framförallt på min högra sida, sämre balans, påverkat psyke och en massa andra symtom... Jag har även cervikobrachialt syndrom med diskbuktningar i nacken som ger väldiga smärtor samt att jag precis fick reda på efter gastroskopin att jag har diafragma bråck. Diafragmabråck är ”ofarligt” men kan vara väldigt besvärligt. Det innebär att hålet i diafragman, som matstrupen passerar igenom är vidgat på grund av en delvis eller allmänt försvagad diafragma. Det leder bland annat till att magsäcken okontrollerat glider upp och ner genom hålet och på så sätt påverkar både matstrupens funktion och övre magmunnens förmåga att hålla tätt....med mera med mera....Är du intresserad kan du läsa mer på sidan jag har länkat till. Undrar om man har nåt mer skit underliggande...nåt smått och gott ligger nog där och gror må ni tro... Ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta över allt som sker...finns väl någon mening med det också antar jag...frågan är bara vad?

Hur som haver så är det en hel del som ligger i vägen för en nöjesfull träning...men jag ska försöka...jag ska verkligen försöka. Nu hann jag tyvärr bara köra en dags träning för att att nu insjukna i en förkylning och det är så typiskt...motgång på motgång. Som jag skrivit förr så blir man (många) sjukare när man har parkinson och det är längre återhämtningstid... Håll tummarna för mig nu att det går fort över. 

Jaha....det här är den ”nakna sanningen”....beskåda och följ med mig på resan om du vill...tillsammans är vi starka.....