Oj, redan måndag! Helgen kom och gick med en väldans fart tycker jag. Jag låg ju sjuk förra veckan och har intagit min antibiotika som läkaren ordinerat och framåt fredagen kunde jag känna något sånär förbättring. Yngsta dottern skulle ha tävling i discodans i helgen så fredagskvällens innehåll var i huvudsak dansuppvisningar i vardagsrummet, kantat med glitter och glamour samt extrajobb som sömmerska då vi upptäckte att dansdräktens byxor var för långa. Det där med att lägga upp ett par byxor med Mr Parkinson som sällskap var något påfrestande må jag säga. Han är förbannat irriterande då han ständigt motsätter sig allt det jag vill göra med mina händer. Han är envis som attan...men det är jag med...denna gång vann jag. Efteråt var jag alldeles svettig som efter ett arobics pass på friskis och svettis...och helt slut men det var det värt.
Nåja...en hel del fix blev det innan vi lade oss och jag kan erkänna att det blev ganska sent...tyvärr...det är ju inget bra...det vet jag ju...Dålig sömn = dålig parkinsondag...Det vet jag vid det här laget...att jag aldrig lär mig... Man lever kvar i gamla vanor innan man fick sällskap av parkinson..då man kunde sova lite halvtaskigt en natt utan några som helst problem.
Mycket riktigt blev natten tuff och jag var nästintill sömnlös. Min kropp ville inte samarbeta och jag fick putta på J och be om hjälp att sätta mig upp. Det finns dagar då jag har fruktansvärt ont på min högra sida (arm, reveben, höft , ben och fot) och kan behöva lite hjälp. Jag kunde tycka att det var pinsamt och jobbigt att behöva be om hjälp förut men nu ser jag det som en bonusstund att få passa på och kramas lite extra med J på morgonen...❤..det gäller att ta tillfället i akt..
Väl på dansen fick jag erfara något nytt med min följeslagare. När det är flera hundra människor i en smal korridor kan det vara svårt med balansen märkte jag. Muskelstelhet och långsamma rörelser är en bidragande orsak, det vet jag. Men jag antar att det också kan vara nervositeten att jag ska råka snubbla som gör att jag blir extra vinglig...hm, jag får träna på det där. På en sån här danstävling är det väldigt hög discomusik...nästan som techno musik med ett enormt tryck i basen som gjorde att varenda del utav mig vibrerade. Hursomhelst så upptäckte jag att även det skapade en obalans i mig och jag vinglade fram längs danssalen....
Känner att jag måste vila nu.....har fått den djävulska öronvärken tillbaka. Fattar ingenting...jag tar ju antibiotika för det. Det fullkomligt sprängvärker i örat, och runt om både i ansiktet och skallbenet... Får kanske höra av mig till vårdcentralen i morgon igen om jag inte blir bättre. Hm, jag borde nog inte ha jobbat idag...jaja, man är efterklok..
Godnatt och sov så gott❤
0 kommentar(er)
